Vill börja med att tacka alla grupper för finfina redovisningar. Vissa saker kommer jag minnas längre än andra; mokumentärgruppen, sceniska gruppen, fotot på krossat glas, kristins "stålfotoboll" och de nyttiga samtalen som kom upp under dagen.
Det var rätt skönt att det sedvanliga antiklimaxet som brukar infinna sig efter ett konstnärligt projekts redovisning aldrig riktigt dök upp. jag funderar på om det är för att det för omväxlings skull inte var en scenisk redovisning jag gjorde, utan något fast och mer oföränderligt i sin färdiga form. Efter en dramaredovisning kan man lätt få känslan - nu släppte nervositeten, nu vill jag göra om det! Men för oss visste vi redan hur det skulle utspela sig, eftersom det inte fanns några osäkra moment kring själva filmvisningen. Min enda oro var att någon skulle känna sig utpekad (och tyvärr blev ju också en av eleverna som uttryckt sig kritiskt om kursen i filmen påhoppad av en av handledarna efteråt, med hårda ord - INTE OK!!). Hoppas kursledningen tar upp detta med de berörda!
Personligen tycker jag att det var trist att samtalet i fotosalen kvävdes, för att sedan inte tas upp igen. Den typen av kritisk reflektion kring processer är ju en superviktig del av vår process, och det har inte direkt funnits någon annan situation där det passat bättre att diskutera denna fråga?
Slutligen har vi i gruppen skrivit samman en liten gemensam reflektion, och precis som allt annat vi gjort gick det smidigt och var trevligt. Nu väntar bara slutseminariet på måndag, sen är det dags att återgå till att hitta bokmalen inom sig - litteraturlistan inför nästa kurs är lååång, och nån tid för eftertanke och bloggande reflektion kommer troligen inte finnas.
Tack och hej!
lördag 29 oktober 2011
onsdag 26 oktober 2011
Utandning
Ända in i slutminuten (dagen före dagen d) känner jag att vår grupp är lite av kursens virus. Vi välkomnas liksom ingenstans, och det gör att jag känner mig lite avslagen och nedslagen. Försöker att ladda om inför redovisningsdagen så gott det går.
Men det är klart att jag ser alla fina saker jag kommer ta med mig från kursen (främst efter att ha sett hur Per Buhre arbetar med sin sceniska grupp). Det sätt på vilket han pratade om estetiska läroprocesser sådde frön hos mig, och jag kan helt och fullt skriva under på att jag efter det samtalet (kombinerat med observationerna) ser många saker jag behöver lära mig att kontrollerna hos mig själv för att bli en bättre lärare. Hur entusiasm behöver varvas med sans och stillhet, hur slarv behöver varvas med perfektion. Tack Per!
Som musiklärare är det fantastiskt viktigt att kunna försvara sitt ämne, och den här kursen har givit mig nya redskap till det i och med tänket kring det vidgade textbegreppet och de estetiska uttrycksformernas inspirationsväckande egenskaper. Det har också fastnat hos mig hur viktigt det är att basera detta musikämnets försvar på vetenskaplig grund, eftersom de människor jag kommer försvara det inför troligtvis inte kommer ha samma nära relation som jag till musiken. When in romw-tänket alltså, om det hjälper att rabbla statistik och forskningsresultat för att nå fram till politiker - so be it!
Jag har som person tvingats ta ställning till begreppet konst, och det har ökat min självkänsla mycket. Jag tycker att det är superviktigt att våga tänka efter och inte följa strömmen för att det är bekvämt, något jag gjort gällande den diskussionen alldeles för länge. För när man läser till musiklärare finns det saker som är "rätt" och "fel" att tycka. Hur mycket man än vill hävda att det inte är så. Jazz SKA vara finare än pop, man SKA propagera för att "allt är konst", man SKA tycka att en snubbe som hög på heroin gnisslar fram något han kallar för toner genom en hel Lp, är magiskt och vackert. Men om jag ska behålla min trovärdighet som artist, människa och lärare måste jag stå för det jag känner egentligen.. men det tar vi mer om i nån framtida blogg.
Att jobba i grupp är alltid intressant och vår grupp har varit fantastisk. Vi har inte många gemensamma nämnare, men har (trots smågnabb och suckar som självklart funnits, som i alla grupper) haft en underbar tid tillsammans.
Det som känns trist (förutom de brister i kursupplägget i stort som jag tagit upp i tidigare blogginlägg) är bristen på handledartid och guidning i själva ämnet man inriktat sig på (jag hade behövt en snabbkurs i kamerahantering, tänk kring hur man bygger upp en film rent tekniskt, hur man klipper, hur man smartast lägger upp planeringen för en film osv).
Visst har jag hankat mig fram med min kamera, men det är inte det som i första hand har blivit min tydliga plats i gruppen. Jag har istället stått för ryggraden av struktur, intervjuguider, schema, samtal, musikval, ljudklippning osv. Men det behövs väl också antar jag.
Jag ser verkligen fram emot morgondagen, att få se det färdiga resultatet, och för en gångs skull inte känna mig som i ägen. För imorgon är vi, för första gången under kursens gång, där på samma villkor som alla andra. Äntligen.
Men det är klart att jag ser alla fina saker jag kommer ta med mig från kursen (främst efter att ha sett hur Per Buhre arbetar med sin sceniska grupp). Det sätt på vilket han pratade om estetiska läroprocesser sådde frön hos mig, och jag kan helt och fullt skriva under på att jag efter det samtalet (kombinerat med observationerna) ser många saker jag behöver lära mig att kontrollerna hos mig själv för att bli en bättre lärare. Hur entusiasm behöver varvas med sans och stillhet, hur slarv behöver varvas med perfektion. Tack Per!
Som musiklärare är det fantastiskt viktigt att kunna försvara sitt ämne, och den här kursen har givit mig nya redskap till det i och med tänket kring det vidgade textbegreppet och de estetiska uttrycksformernas inspirationsväckande egenskaper. Det har också fastnat hos mig hur viktigt det är att basera detta musikämnets försvar på vetenskaplig grund, eftersom de människor jag kommer försvara det inför troligtvis inte kommer ha samma nära relation som jag till musiken. When in romw-tänket alltså, om det hjälper att rabbla statistik och forskningsresultat för att nå fram till politiker - so be it!
Jag har som person tvingats ta ställning till begreppet konst, och det har ökat min självkänsla mycket. Jag tycker att det är superviktigt att våga tänka efter och inte följa strömmen för att det är bekvämt, något jag gjort gällande den diskussionen alldeles för länge. För när man läser till musiklärare finns det saker som är "rätt" och "fel" att tycka. Hur mycket man än vill hävda att det inte är så. Jazz SKA vara finare än pop, man SKA propagera för att "allt är konst", man SKA tycka att en snubbe som hög på heroin gnisslar fram något han kallar för toner genom en hel Lp, är magiskt och vackert. Men om jag ska behålla min trovärdighet som artist, människa och lärare måste jag stå för det jag känner egentligen.. men det tar vi mer om i nån framtida blogg.
Att jobba i grupp är alltid intressant och vår grupp har varit fantastisk. Vi har inte många gemensamma nämnare, men har (trots smågnabb och suckar som självklart funnits, som i alla grupper) haft en underbar tid tillsammans.
Det som känns trist (förutom de brister i kursupplägget i stort som jag tagit upp i tidigare blogginlägg) är bristen på handledartid och guidning i själva ämnet man inriktat sig på (jag hade behövt en snabbkurs i kamerahantering, tänk kring hur man bygger upp en film rent tekniskt, hur man klipper, hur man smartast lägger upp planeringen för en film osv).
Visst har jag hankat mig fram med min kamera, men det är inte det som i första hand har blivit min tydliga plats i gruppen. Jag har istället stått för ryggraden av struktur, intervjuguider, schema, samtal, musikval, ljudklippning osv. Men det behövs väl också antar jag.
Jag ser verkligen fram emot morgondagen, att få se det färdiga resultatet, och för en gångs skull inte känna mig som i ägen. För imorgon är vi, för första gången under kursens gång, där på samma villkor som alla andra. Äntligen.
Yay!!
Ser ljuset i slutet av tunneln, tror ta mig tusan att vi är klara. Underbart, dags att teknikfixa och sen är det show och eftertanke som gäller. Sen ska ni få veta vad jag känner inför hela projektet - when all is said and done.
tisdag 25 oktober 2011
sista sista sista
Börjar bli matt på hela projektet just nu. Vill jobba på och bli färdig, men för den skull inte kompromissa med nivån på filmen. Har kommit in i en svacka gällande mitt reflekterande, är liksom trött på mina egna tankar kring min process, men tänker att det kommer släppa när jag väl får en timme eller två som inte läggs på att genomföra projektet att stanna upp och andas lite. Typ torsdag siktar jag på att vara människa igen.
(med det sagt har vi haft två långa, vansinnigt produktiva, besvärliga och roliga dagar hemma hos minus för slutklippning. Det kommer bli fint det här!)
(med det sagt har vi haft två långa, vansinnigt produktiva, besvärliga och roliga dagar hemma hos minus för slutklippning. Det kommer bli fint det här!)
fredag 21 oktober 2011
Vacklig vecka
Veckan har varit pendlande, bra intervjuer vs intervjupersoner som inte dök upp vid det bokade tillfället, oenigheter i gruppen vs flow och fin filmning, connection med observationsgrupperna vs handledarsaknad osv. Just nu känns det som om slutprodukten kommer bli ok. Men inte mer än ok. Och det känns trist. Jag tror att vi som grupp skulle kunna skapa något mer slående om vi hittade tillbaka till vår inspiration.
Nästa vecka gäller det, kommer vi hitta in i block 4, och ta oss till block 5 då?
Nästa vecka gäller det, kommer vi hitta in i block 4, och ta oss till block 5 då?
Ingenmansgrupp
Det är tur att vi som grupp är så drivna, och lyckas hitta fokus utan handledning, eftersom vi inte får mycket hjälp utifrån. De andra grupperna har ju vid regelbundna tillfällen fått feedback och den push som behövs för att ta sig framåt. Vi har träffat våra handledare en gång. Idag, när det andra och sista handledarmötet skulle äga rum, dök inte ens handledaren upp. Svacka!
Visst visste vi att vi skulle bli ingenmansgruppen, men kan inte NÅGON bry sig om vårt arbete?
Visst visste vi att vi skulle bli ingenmansgruppen, men kan inte NÅGON bry sig om vårt arbete?
torsdag 20 oktober 2011
slutspurt!
Flowet är återfunnet, och efter dagens hysteriskt roliga diktläsning hos 3 (som för övrigt hade helt galet service-minded personal, cred till dem!) ser vi mållinjen och laddar för slutspurt. Imorgon ska det sista dokumenteras, intervjuer och kursutvärdering i grupp, samt ett sista handledarmöte, sen är det bara klippa och färdigställa som gäller nästa vecka.
Gillar verkligen kursens grundtanke, men tycker att man missar målet. En tydligare målbild för studenterna hade givit mer motivation och inspiration tror jag. En kombination av rollspel kring konflikthantering, praktisk uppgift i att använda alla sinnen för att skapa en intressant lektionsplan inom just det valda ämnet, dramaövningar för att visa på olika lärartyper för att få studenterna att inse vilka styrkor/svagheter de har som blivande lärare/arbetslagsmedlem, föreläsningar kring de olika estetiska uttrycksformernas positiva inverkan på lärandet i allmänhet är vad jag vill se kursen bära med sig om den kommer tillbaka i framtiden.
Men visst tar jag med mig mycket vunnen kunskap från kursen; lite liknande den insikt i gruppdynamik och lärande som jag får på min vfu-plats. Och jag har också insett att det man trivs bäst med inom lärarprogrammet kanske är det man behöver minst? Att jag, som känner mig på hemmaplan i det kreativa, fria kanske egentligen behöver mer torr vetenskapsteori, för att jag ska kunna försvara mitt ämne. Och att nån annan student, som trivs bäst med att läsa böcker och skriva uppsatser, kanske behöver den här kursen mest, för att bli mångsidig som lärare? Men för att det ska ske, tror jag kursen behöver byta skepnad.
Gillar verkligen kursens grundtanke, men tycker att man missar målet. En tydligare målbild för studenterna hade givit mer motivation och inspiration tror jag. En kombination av rollspel kring konflikthantering, praktisk uppgift i att använda alla sinnen för att skapa en intressant lektionsplan inom just det valda ämnet, dramaövningar för att visa på olika lärartyper för att få studenterna att inse vilka styrkor/svagheter de har som blivande lärare/arbetslagsmedlem, föreläsningar kring de olika estetiska uttrycksformernas positiva inverkan på lärandet i allmänhet är vad jag vill se kursen bära med sig om den kommer tillbaka i framtiden.
Men visst tar jag med mig mycket vunnen kunskap från kursen; lite liknande den insikt i gruppdynamik och lärande som jag får på min vfu-plats. Och jag har också insett att det man trivs bäst med inom lärarprogrammet kanske är det man behöver minst? Att jag, som känner mig på hemmaplan i det kreativa, fria kanske egentligen behöver mer torr vetenskapsteori, för att jag ska kunna försvara mitt ämne. Och att nån annan student, som trivs bäst med att läsa böcker och skriva uppsatser, kanske behöver den här kursen mest, för att bli mångsidig som lärare? Men för att det ska ske, tror jag kursen behöver byta skepnad.
tisdag 18 oktober 2011
Heja Sverige!
Vet att den här bloggen ska handla om processen, och det har varit en fin dag; intervjuer, observationer, flow.
Men det som upptar mina tankar idag är den makt opinionen har. Hur sociala medier över en dag kan förvandla ett ärende som annars skulle ha fallit i glömska och bara blivit ett sorgligt fall i mängden, till en fråga som enar och stärker människors kampvilja.
Den här gången nådde protesterna ända till Strasbourg, och en älskad släkting, som kunde varit din sjuka mormor, fick stanna hos de enda släktingar hon har kvar i livet.Heja Sverige, heja facebook, heja twitter, heja demonstrationer och namnlistor och lite jäklar anamma! Mer sånt!
http://www.dn.se/nyheter/sverige/ganna-far-stanna-i-sverige
Men det som upptar mina tankar idag är den makt opinionen har. Hur sociala medier över en dag kan förvandla ett ärende som annars skulle ha fallit i glömska och bara blivit ett sorgligt fall i mängden, till en fråga som enar och stärker människors kampvilja.
Den här gången nådde protesterna ända till Strasbourg, och en älskad släkting, som kunde varit din sjuka mormor, fick stanna hos de enda släktingar hon har kvar i livet.Heja Sverige, heja facebook, heja twitter, heja demonstrationer och namnlistor och lite jäklar anamma! Mer sånt!
http://www.dn.se/nyheter/sverige/ganna-far-stanna-i-sverige
måndag 17 oktober 2011
Om det där med att hålla tyst
Svårt det där, att vara tyst alltså. Bra träning att sitta och bara observera. Ibland slinker det ut ett förslag om förändring, men för det mesta lyckas jag. Tänker att det är något jag måste förbättra hos mig själv som lärare (och människa). Tålamod är en tydlig akilleshäl. Jag vill så vansinnigt gärna "hjälpa" till, trycka på fast forward-knappen och bli klar. Dagens mantra; processen är viktigare än produkten, processen är viktigare än produkten.
Gäller det monalisa också?
Gäller det monalisa också?
dan före dan före dan före dan...
Nu börjar en ny vecka. Hoppas hoppas att den känns mer inspirerande än förra, som gav mycket motstånd. Idag väntar ett gäng intervjuer, mer dokumentation, ljudklippning osv. Känns kul att alla grupper (inklusive vår egen) verkar följa mallen av "block" som vi misstänkte. Alla i olika grad givetvis, men någon form av svacka inföll förra veckan (inspiration/teknikstrul/gruppdynamik osv). Detta borde betyda att flowet inför slutspurten snart ska infinna sig?
Må vi alla kliva in i vår konstnärliga process-plysch-overall och glida igenom den sista veckan med fokus och hög pepp-nivå. På'rom'ba - veckan före redovisningsveckan!!
Må vi alla kliva in i vår konstnärliga process-plysch-overall och glida igenom den sista veckan med fokus och hög pepp-nivå. På'rom'ba - veckan före redovisningsveckan!!
onsdag 12 oktober 2011
I vägen, och in i väggen.
Idag har jag för första gången känt hur jag gått in i väggen. Alltså inte den berömda "väggen" som man ska känna av när man blir utbränd, utan den vägg som dyker upp framför en och skapar en återvändsgränd. Jag känner tydligt att grupperna börjar störa sig på vår närvaro och vågar uttrycka att de inte vill att vi ska vara där.
Å ena sidan tycker jag att det är fint att de kliver framåt i sin process och vågar stå upp för sina åsikter, å andra sidan är vi så oerhört utelämnade till deras välvilja för att vi ska kunna genomföra vårt projekt på ett bra sätt. Vi kan ju inte tvinga folk att vara delaktiga men behöver dem för att kunna klara vårt projekt. Detta skapar en maktsituation hos grupperna, och en tydlig hierarki, där vi spyflugor på väggen står lägst, börjar utkristallisera sig.
För det är såklart svårt att få en ärlig bild av hur individen tycker. Man ser hur frustrationen i grupperna växer pga stress, sömnbrist, tekniska problem och meningsskiljaktigheter. Men vid intervjuerna får vi bara tillrättalagda "det går fint, det är ju spännande att jobba i grupp..många viljor och så". Känns frustrerande att ingen vågar säga vad de säger när kamerorna är av (då både kritik mot kursen som sådan, kritik mot lärare, konfliter inom grupperna dyker upp).
Nåja, en dålig dag får man ha ibland. Vi har i alla fall lyckats boka in alla kvarvarande intervjuer under nästa vecka, och nu börjar två dagars slutklippning av block 2.
Å ena sidan tycker jag att det är fint att de kliver framåt i sin process och vågar stå upp för sina åsikter, å andra sidan är vi så oerhört utelämnade till deras välvilja för att vi ska kunna genomföra vårt projekt på ett bra sätt. Vi kan ju inte tvinga folk att vara delaktiga men behöver dem för att kunna klara vårt projekt. Detta skapar en maktsituation hos grupperna, och en tydlig hierarki, där vi spyflugor på väggen står lägst, börjar utkristallisera sig.
För det är såklart svårt att få en ärlig bild av hur individen tycker. Man ser hur frustrationen i grupperna växer pga stress, sömnbrist, tekniska problem och meningsskiljaktigheter. Men vid intervjuerna får vi bara tillrättalagda "det går fint, det är ju spännande att jobba i grupp..många viljor och så". Känns frustrerande att ingen vågar säga vad de säger när kamerorna är av (då både kritik mot kursen som sådan, kritik mot lärare, konfliter inom grupperna dyker upp).
Nåja, en dålig dag får man ha ibland. Vi har i alla fall lyckats boka in alla kvarvarande intervjuer under nästa vecka, och nu börjar två dagars slutklippning av block 2.
tisdag 11 oktober 2011
S-ordet
Det där som man helst inte ska säga när man är kreativ. S-ordet. Litesom att svära i kyrkan, om man skulle råka yppa det borde man se lite ångerfull ut. Som om s-ordet stod i motsats till kreativitet och därför borde förbjudas. Flow är fint, kaos är toppen.
Struktur är aja baja.
Detta till trots har vi styrt upp den kommande veckan, imorgon är det dags för en hel hög intervjuer, ska bli spännande att se om svaren vi får leder in oss på nya vägar eller om vår autobahn av blockindelning och förutsägbarhet kommer stämma?
Struktur är aja baja.
Detta till trots har vi styrt upp den kommande veckan, imorgon är det dags för en hel hög intervjuer, ska bli spännande att se om svaren vi får leder in oss på nya vägar eller om vår autobahn av blockindelning och förutsägbarhet kommer stämma?
måndag 10 oktober 2011
mellan inspirationsvågorna..
.. kommer den där tomheten. Som när man sitter och stirrar på facebook-sidan och bara försöker hitta på något kul, spännande intressant, lite mystiskt och gripande att skriva, men...tomt. Inte ens ett litet ynkligt "jag äter ostmackor och tittar på meningslös tv" går att klämma fram.
Det jag upptäckt är att den delen är så oerhört viktig för processen (både min och elevens). Att ett mellanrum mellan inspirationsvågorna måste få finnas. Man kan inte kräva att någon människa ska vara 100 % inne i processen varje sekund - och det borde man inte heller sträva efter, för ingen musik blir fulländad utan pauser. Det är under de tysta ögonblicken, andetagen, magin sker.
Så nu ger jag upp för idag, och andas. På´t igen imorgon. Godnatt.
Det jag upptäckt är att den delen är så oerhört viktig för processen (både min och elevens). Att ett mellanrum mellan inspirationsvågorna måste få finnas. Man kan inte kräva att någon människa ska vara 100 % inne i processen varje sekund - och det borde man inte heller sträva efter, för ingen musik blir fulländad utan pauser. Det är under de tysta ögonblicken, andetagen, magin sker.
Så nu ger jag upp för idag, och andas. På´t igen imorgon. Godnatt.
fredag 7 oktober 2011
block 2!
Har återvänt till röda sten för att försöka fånga den surrealistiska blandningen av ljud med min zoom. Blev en spännande mix av rap, fiskmåsar, politisk musik, undervattensljud och applåder som jag tror fångade kärnan.
Nästa vecka är det dags för intervjuer som ska spegla block 2,samt dokumentation av block 3 (det är nu vi hoppas att grupperna ska få sitt lilla sammanbrott..). Sen klipper vi nästa block och är på god väg mot mållinjen.
Tar med mig mycket från den här veckan, vikten av struktur, sann beundran inför videoklippningskonsten och känslan av att vara lite rebellisk efter att ha klivit utanför sociokulturella osynliga gränser. Hoppas jag kommer bli en lärare som vågar uppmuntra till kritiskt tänkande och protester - även mot det som jag ser som "sanningar".
Nästa vecka är det dags för intervjuer som ska spegla block 2,samt dokumentation av block 3 (det är nu vi hoppas att grupperna ska få sitt lilla sammanbrott..). Sen klipper vi nästa block och är på god väg mot mållinjen.
Tar med mig mycket från den här veckan, vikten av struktur, sann beundran inför videoklippningskonsten och känslan av att vara lite rebellisk efter att ha klivit utanför sociokulturella osynliga gränser. Hoppas jag kommer bli en lärare som vågar uppmuntra till kritiskt tänkande och protester - även mot det som jag ser som "sanningar".
torsdag 6 oktober 2011
kons(t)ervativt
Något jag kommer ta med mig när den här kursen är över är hur jag tvingats ta ställning till vad konst egentligen är. Har alltid haft svårt för "allt som berör är konst"-inställningen eftersom tex mord berör mig illa, och mycket som berör mig i positiv bemärkelse definitivt inte heller är konst. Har hamnat i diskussioner kring detta samtalsämne under de senaste veckorna och känner att jag blir mer och mer kons(t)ervativ ju längre tiden går.
Sedan länge ingår både bildkonst, musik, drama osv i de "sköna konsterna". Och om man ser till bergreppet konst som en böjning av "kunnande/kännedom" - så fine! Men numera är det ju inte längre det som omtalas i folkmun när man talar om "konst". Man läser inte dramahistorik under konsthistorielektioner, man talar generellt inte om musiker som konstnärer, utan som kompositörer.
Nu kanske ni tror att jag (som ju är musikstuderande) kommer ställa till med väsen för att "min konstart" inte får samma creddnivå som tex bildkonst då begreppet konst bara används på konserthuset? Men NEJ!
Jag tycker det viktigt att begreppet konst inte blir något instutitionaliserat, separerat från den "vanliga människan". Varför inte låta musik vara musik, drama vara drama, poesi vara poesi, och låta politiska aktioner vara politiska aktioner? Bristen på benämningen "konst" gör dem inte mindre betydelsefulla. De är fortfarande storslagna, livsnödvändiga och vackra skapelser.
För mig kommer konst alltid vara det hantverk som en konstnär genom foto/video/bild//smyckes/textil/skulptur -osv visar upp. Det som gemene man talar om när han går på konstmuseum/konstgalleri osv (även om jag tycker att många av verken som får ta upp plats på dagens konsthallar tar upp andra konstnärers plats när de borde kalla sina "verk" för vad de egentligen är (politiska aktioner, drama i form av performance osv) - och låta det vara "fint nog").
Man måste inte bunta ihop alla som sysselsätter sig estetiskt till "konstnärer". Jag tycker inte att det förhöjer statusen hos den individuelle skaparen, utan sänker statusen för de musiker/kompositörer/dramatiker/skådespelare/manusförfattare/poeter/författare osv som normalt inte kallas konstnärer (detta hör ju klassiskt till de hantverkare jag skrivit om ovanför).
Alla former för kreativt arbete är lika viktiga för mig, och genom att ha en yrkesbenämning (konstnär) som är så starkt förknippat med en liten del av den stora gruppen (bildkonst osv) är detsamma som att välja att kalla några i en grupp jämställt arbetande för "chefen", och sedan tro att bilden utåt är att allas åsikt värderas lika.
När den rådande diskursen berättar att "allt är konst som accepteras av konstkännare" exkluderar man gemene man och när man vare sig kan hävda att "jag gillar inte det här/jag gillar det här/jag berörs inte alls" utan att aningen få en klapp på kinden i alla välmening för att få veta att "om man bara var lite mer insatt så skulle man förstå" - eller "alla får tycka som de vill om huruvida det är konst eller inte" hamnar man i ett knivigt läge. Det är smart uttänkt av dagens "veta-konst-bästare": för hur ställer man sig i motpol till en sådan hegemonisk diskurs?
Man får blogga - kons(t)ervativt. Godnatt.
Sedan länge ingår både bildkonst, musik, drama osv i de "sköna konsterna". Och om man ser till bergreppet konst som en böjning av "kunnande/kännedom" - så fine! Men numera är det ju inte längre det som omtalas i folkmun när man talar om "konst". Man läser inte dramahistorik under konsthistorielektioner, man talar generellt inte om musiker som konstnärer, utan som kompositörer.
Nu kanske ni tror att jag (som ju är musikstuderande) kommer ställa till med väsen för att "min konstart" inte får samma creddnivå som tex bildkonst då begreppet konst bara används på konserthuset? Men NEJ!
Jag tycker det viktigt att begreppet konst inte blir något instutitionaliserat, separerat från den "vanliga människan". Varför inte låta musik vara musik, drama vara drama, poesi vara poesi, och låta politiska aktioner vara politiska aktioner? Bristen på benämningen "konst" gör dem inte mindre betydelsefulla. De är fortfarande storslagna, livsnödvändiga och vackra skapelser.
För mig kommer konst alltid vara det hantverk som en konstnär genom foto/video/bild//smyckes/textil/skulptur -osv visar upp. Det som gemene man talar om när han går på konstmuseum/konstgalleri osv (även om jag tycker att många av verken som får ta upp plats på dagens konsthallar tar upp andra konstnärers plats när de borde kalla sina "verk" för vad de egentligen är (politiska aktioner, drama i form av performance osv) - och låta det vara "fint nog").
Man måste inte bunta ihop alla som sysselsätter sig estetiskt till "konstnärer". Jag tycker inte att det förhöjer statusen hos den individuelle skaparen, utan sänker statusen för de musiker/kompositörer/dramatiker/skådespelare/manusförfattare/poeter/författare osv som normalt inte kallas konstnärer (detta hör ju klassiskt till de hantverkare jag skrivit om ovanför).
Alla former för kreativt arbete är lika viktiga för mig, och genom att ha en yrkesbenämning (konstnär) som är så starkt förknippat med en liten del av den stora gruppen (bildkonst osv) är detsamma som att välja att kalla några i en grupp jämställt arbetande för "chefen", och sedan tro att bilden utåt är att allas åsikt värderas lika.
När den rådande diskursen berättar att "allt är konst som accepteras av konstkännare" exkluderar man gemene man och när man vare sig kan hävda att "jag gillar inte det här/jag gillar det här/jag berörs inte alls" utan att aningen få en klapp på kinden i alla välmening för att få veta att "om man bara var lite mer insatt så skulle man förstå" - eller "alla får tycka som de vill om huruvida det är konst eller inte" hamnar man i ett knivigt läge. Det är smart uttänkt av dagens "veta-konst-bästare": för hur ställer man sig i motpol till en sådan hegemonisk diskurs?
Man får blogga - kons(t)ervativt. Godnatt.
onsdag 5 oktober 2011
klippning
Känner att jag fastnat lite i att vara den "rationella" i gruppen. Hon som styr upp och funderar på veckostrukturer, helhetsbild och sammangjutande tema. Men tror att det känns ok, det är så långt ifrån den jag brukar vara i grupprocesser, och det känns fint att ta en ny roll. Vi kompletterar varandra för övrigt helt fantastiskt. Alla har sina styrkor och svagheter, men trots att vi är så olika blir vi en skön mix av konstnärligt flum och radikalstruktur. Jag gillar oss!
Har tillbringat dagen med klippning av ljudfiler från våra observationer. Att isolera strålande one liners som "what sets you free" blandat med Per Buhres störtsköna asgarv har varit ett grymt kul jobb (men tidskrävande)!
Imorgon är det dags för första klippningen, vi hoppas kunna lägga upp veckorna efter "processens faser" som jag skrivit om tidigare. Under den här veckan klipper vi fas 1 och dokumenterar fas 2, nästa vecka klipper vi fas 2 och dokumenterar fas 3, osv. Tror det blir ett bra upplägg, det enda som känns trist är att slutprodukten inte kommer vara en del av dokumentationen. Det är inte målet som är viktigt, utan vägen har nån sagt (kunde inte hitta vem..) och det är väl det som är poängen för oss. Vi ska inte filma produkten, utan processen.
Har tillbringat dagen med klippning av ljudfiler från våra observationer. Att isolera strålande one liners som "what sets you free" blandat med Per Buhres störtsköna asgarv har varit ett grymt kul jobb (men tidskrävande)!
Imorgon är det dags för första klippningen, vi hoppas kunna lägga upp veckorna efter "processens faser" som jag skrivit om tidigare. Under den här veckan klipper vi fas 1 och dokumenterar fas 2, nästa vecka klipper vi fas 2 och dokumenterar fas 3, osv. Tror det blir ett bra upplägg, det enda som känns trist är att slutprodukten inte kommer vara en del av dokumentationen. Det är inte målet som är viktigt, utan vägen har nån sagt (kunde inte hitta vem..) och det är väl det som är poängen för oss. Vi ska inte filma produkten, utan processen.
mellan möten
Fascineras av hur mycket som händer med ens egna process mellan mötena med gruppen. Hur idéer kommer från ingenstans och landar i det tysta, mellan ljudklippning, youtube-konverteringar, planer och scheman. Det är det som är så häftigt med konstnärliga processer tycker jag. Att de största framstegen man gör, ofta sker när man sover eller tränar. Så, pang, sitter plötsligt musikslingan man tragglat i veckor. Brukar rekommendera elever som fastnat i något svårt att ta en promenad, en kopp te eller en extra timmes sömn. Så löser sig allt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)