utan knussel

Vill börja med att tacka alla grupper för finfina redovisningar. Vissa saker kommer jag minnas längre än andra; mokumentärgruppen, sceniska gruppen, fotot på krossat glas, kristins "stålfotoboll" och de nyttiga samtalen som kom upp under dagen.

Det var rätt skönt att det sedvanliga antiklimaxet som brukar infinna sig efter ett konstnärligt projekts redovisning aldrig riktigt dök upp. jag funderar på om det är för att det för omväxlings skull inte var en scenisk redovisning jag gjorde, utan något fast och mer oföränderligt i sin färdiga form. Efter en dramaredovisning kan man lätt få känslan - nu släppte nervositeten, nu vill jag göra om det! Men för oss visste vi redan hur det skulle utspela sig, eftersom det inte fanns några osäkra moment kring själva filmvisningen. Min enda oro var att någon skulle känna sig utpekad (och tyvärr blev ju också en av eleverna som uttryckt sig kritiskt om kursen i filmen påhoppad av en av handledarna efteråt, med hårda ord - INTE OK!!). Hoppas kursledningen tar upp detta med de berörda!

Personligen tycker jag att det var trist att samtalet i fotosalen kvävdes, för att sedan inte tas upp igen. Den typen av kritisk reflektion kring processer är ju en superviktig del av vår process, och det har inte direkt funnits någon annan situation där det passat bättre att diskutera denna fråga?

Slutligen har vi i gruppen skrivit samman en liten gemensam reflektion, och precis som allt annat vi gjort gick det smidigt och var trevligt. Nu väntar bara slutseminariet på måndag, sen är det dags att återgå till att hitta bokmalen inom sig - litteraturlistan inför nästa kurs är lååång, och nån tid för eftertanke och bloggande reflektion kommer troligen inte finnas.

Tack och hej!

Utandning

Ända in i slutminuten (dagen före dagen d) känner jag att vår grupp är lite av kursens virus. Vi välkomnas liksom ingenstans, och det gör att jag känner mig lite avslagen och nedslagen. Försöker att ladda om inför redovisningsdagen så gott det går.

Men det är klart att jag ser alla fina saker jag kommer ta med mig från kursen (främst efter att ha sett hur Per Buhre arbetar med sin sceniska grupp). Det sätt på vilket han pratade om estetiska läroprocesser sådde frön hos mig, och jag kan helt och fullt skriva under på att jag efter det samtalet (kombinerat med observationerna) ser många saker jag behöver lära mig att kontrollerna hos mig själv för att bli en bättre lärare. Hur entusiasm behöver varvas med sans och stillhet, hur slarv behöver varvas med perfektion. Tack Per!

Som musiklärare är det fantastiskt viktigt att kunna försvara sitt ämne, och den här kursen har givit mig nya redskap till det i och med tänket kring det vidgade textbegreppet och de estetiska uttrycksformernas inspirationsväckande egenskaper. Det har också fastnat hos mig hur viktigt det är att basera detta musikämnets försvar på vetenskaplig grund, eftersom de människor jag kommer försvara det inför troligtvis inte kommer ha samma nära relation som jag till musiken. When in romw-tänket alltså, om det hjälper att rabbla statistik och forskningsresultat för att nå fram till politiker - so be it!

Jag har som person tvingats ta ställning till begreppet konst, och det har ökat min självkänsla mycket. Jag tycker att det är superviktigt att våga tänka efter och inte följa strömmen för att det är bekvämt, något jag gjort gällande den diskussionen alldeles för länge. För när man läser till musiklärare finns det saker som är "rätt" och "fel" att tycka. Hur mycket man än vill hävda att det inte är så. Jazz SKA vara finare än pop, man SKA propagera för att "allt är konst", man SKA tycka att en snubbe som hög på heroin gnisslar fram något han kallar för toner genom en hel Lp, är magiskt och vackert. Men om jag ska behålla min trovärdighet som artist, människa och lärare måste jag stå för det jag känner egentligen.. men det tar vi mer om i nån framtida blogg.

Att jobba i grupp är alltid intressant och vår grupp har varit fantastisk. Vi har inte många gemensamma nämnare, men har (trots smågnabb och suckar som självklart funnits, som i alla grupper) haft en underbar tid tillsammans.

Det som känns trist (förutom de brister i kursupplägget i stort som jag tagit upp i tidigare blogginlägg) är bristen på handledartid och guidning i själva ämnet man inriktat sig på (jag hade behövt en snabbkurs i kamerahantering, tänk kring hur man bygger upp en film rent tekniskt, hur man klipper, hur man smartast lägger upp planeringen för en film osv).

Visst har jag hankat mig fram med min kamera, men det är inte det som i första hand har blivit min tydliga plats i gruppen. Jag har istället stått för ryggraden av struktur, intervjuguider, schema, samtal, musikval, ljudklippning osv. Men det behövs väl också antar jag.

Jag ser verkligen fram emot morgondagen, att få se det färdiga resultatet, och för en gångs skull inte känna mig som i ägen. För imorgon är vi, för första gången under kursens gång, där på samma villkor som alla andra. Äntligen.

Yay!!

Ser ljuset i slutet av tunneln, tror ta mig tusan att vi är klara. Underbart, dags att teknikfixa och sen är det show och eftertanke som gäller. Sen ska ni få veta vad jag känner inför hela projektet - when all is said and done.

sista sista sista

Börjar bli matt på hela projektet just nu. Vill jobba på och bli färdig, men för den skull inte kompromissa med nivån på filmen. Har kommit in i en svacka gällande mitt reflekterande, är liksom trött på mina egna tankar kring min process, men tänker att det kommer släppa när jag väl får en timme eller två som inte läggs på att genomföra projektet att stanna upp och andas lite. Typ torsdag siktar jag på att vara människa igen.

(med det sagt har vi haft två långa, vansinnigt produktiva, besvärliga och roliga dagar hemma hos minus för slutklippning. Det kommer bli fint det här!)

Vacklig vecka

Veckan har varit pendlande, bra intervjuer vs intervjupersoner som inte dök upp vid det bokade tillfället, oenigheter i gruppen vs flow och fin filmning, connection med observationsgrupperna vs handledarsaknad osv. Just nu känns det som om slutprodukten kommer bli ok. Men inte mer än ok. Och det känns trist. Jag tror att vi som grupp skulle kunna skapa något mer slående om vi hittade tillbaka till vår inspiration.

Nästa vecka gäller det, kommer vi hitta in i block 4, och ta oss till block 5 då?

Ingenmansgrupp

Det är tur att vi som grupp är så drivna, och lyckas hitta fokus utan handledning, eftersom vi inte får mycket hjälp utifrån. De andra grupperna har ju vid regelbundna tillfällen fått feedback och den push som behövs för att ta sig framåt. Vi har träffat våra handledare en gång. Idag, när det andra och sista handledarmötet skulle äga rum, dök inte ens handledaren upp. Svacka!

Visst visste vi att vi skulle bli ingenmansgruppen, men kan inte NÅGON bry sig om vårt arbete?

slutspurt!

Flowet är återfunnet, och efter dagens hysteriskt roliga diktläsning hos 3 (som för övrigt hade helt galet service-minded personal, cred till dem!) ser vi mållinjen och laddar för slutspurt. Imorgon ska det sista dokumenteras, intervjuer och kursutvärdering i grupp, samt ett sista handledarmöte, sen är det bara klippa och färdigställa som gäller nästa vecka.

Gillar verkligen kursens grundtanke, men tycker att man missar målet. En tydligare målbild för studenterna hade givit mer motivation och inspiration tror jag. En kombination av rollspel kring konflikthantering, praktisk uppgift i att använda alla sinnen för att skapa en intressant lektionsplan inom just det valda ämnet, dramaövningar för att visa på olika lärartyper för att få studenterna att inse vilka styrkor/svagheter de har som blivande lärare/arbetslagsmedlem, föreläsningar kring de olika estetiska uttrycksformernas positiva inverkan på lärandet i allmänhet är vad jag vill se kursen bära med sig om den kommer tillbaka i framtiden.

Men visst tar jag med mig mycket vunnen kunskap från kursen; lite liknande den insikt i gruppdynamik och lärande som jag får på min vfu-plats. Och jag har också insett att det man trivs bäst med inom lärarprogrammet kanske är det man behöver minst? Att jag, som känner mig på hemmaplan i det kreativa, fria kanske egentligen behöver mer torr vetenskapsteori, för att jag ska kunna försvara mitt ämne. Och att nån annan student, som trivs bäst med att läsa böcker och skriva uppsatser, kanske behöver den här kursen mest, för att bli mångsidig som lärare? Men för att det ska ske, tror jag kursen behöver byta skepnad.